fruketchup.blogg.se

Jag är tacksam för att få vara del av ett fantastiskt arbetslag. Jag är tacksam över att ha en fantastiskt arbete. Jag är tacksam över allt vi hann med på vår planeringsdag på jobbet. Jag är tacksam över vilan jag fick efter jobbet. Jag är tacksam över att jag klarat av att lära mig crawla och att jag orkar crawla 100 meter. Jag är tacksam att få vara med i en fantastisk förening där alla möts med ett leende. Jag är tacksam över allt som jag klarar av trots min sjukdom (det blir så mycket roligare då). Jag är tacksam över att ha ett hem som jag trivs i. Sist men inte minst, jag är tacksam över min underbara familj. 

Ikväll blev det till att hänga med till simhallen då storasyster hade träning. En liten stund tittade jag på från kanten, sedan hamnade även jag i det blöta, helt frivilligt. Det blev inte så många hundra meter idag men hellre lite än inget alls. Jag blir mer och mer imponerad av storasyster och hennes simmarkompisar när de avverkar längd efter längd. 

Men inte tröttare än att jag och lilleman orkade gå till lekplatsen för att gunga.

Dagen började med att klockan ringde halv 7, eftersom storasyster skulle tillbringa dagen på Boda Borg och bussen skulle gå klockan 8. Efter bussen åkt och föräldraskvallret avklarat så var det hem för min frukost. Iväg till maxi för att handla allt jag glömde häromdagen (konstigt att jag glömde såååå mycket) och sedan hem för dagens måsten, vilket var ganska mycket. Hela huset dammsögs och samtliga sängar tömdes på lakan som sedan åkte i tvätten. Tänk, innan var det här en småsak som bara gjordes, nu är det en sådan sak som är dagens projekt och jag är glad att jag orkar med så mycket. Snacka om att vara tacksam för det lilla.

Imorgon är det arbete, och det på riktigt!!! 

Men vad jag längtar. Björkarna brukar slå ut omkring sista helgen i april men då helgen snart är slut så stämmer det inte iår. Men det är så väldigt nära. 

 

(Det var här ett fint kort skulle vara på en av de fina knopparna som är på björken utanför garaget men jag vill inte gå ut och ta kort iklädd min pjamas, så kul ska vi inte ha det)

 

Man ser lite av det gröna lövet och det är inte långt kvar nu tills det kommer fram riktigt. Jag älskar våren, den är helt klart den bästa årstiden. Bara att se allt bli grönt, det blir varmare, på kvällarna är det ljust länge, man slipper tjocka jobbiga vinterkläder osv gör att man inte kan bli annat än positivt. Ja, en nackdel finns såklart och det är all pollen, den tycker vi inte om då lilleman inte mår så bra av den, och sen de där myggorna som snart börjar komma, de tycker vi heller inte om. Men nu blev det negativt, det vill vi inte heller, vi går tillbaka till trevligheter istället. En annan trevlig sak med våren är att herr Ketchup fyller år, närmare bestämt på lördag. Och det här med födelsedagar älskar jag, framförallt presenter och överraskningar. Presenter ska inhandlas nu i veckan, det tråkiga är bara att han bara sagt en sak han önskar sig och den saken ska han få. Vad han mer ska få måste jag klura på, men det är hela sex dagar kvar. En överraskning har jag beställt till honom idag i alla fall. Den kommer han bli glad för, det vet jag. Vad det är? Det kan jag inte skriva här, kan aldrig vet om han är här och läser. Men kort på överraskningen kommer på lördag!!!!!

Så härligt att kunna skriva det men det har varit två bra dagar. Ni som inte vet vad en bra dag i fru Ketchups liv kan jag berätta att det när jag fixar med dagen. Jag får inga större utbrott (det låter mycket värre än vad det är) och jag känner att jag har energi trots att jag gjort någonting. 
När lilleman var hämtad igår så ville han gå ut. Han nöjde sig inte med bara mitt sällskap på lekplatsen utan sprang hem till kompisen för att försöka få med honom ut. Istället för att kompisen kom ut så hamnade jag och lilleman därinne hos kompisen, kompisens mamma (som även är en av de finaste vänner som finns) samt kompisens lillebror. Därinnen blev det lek, mammaprat, mys och underbart gott mellanmål i form av fruktsallad. Sedan drog vi ut på lekplatsen där grabbarna grus sin vanan trogen levde loppan så till sist beslutade två mindre glada mammor att nu fick det minsann bli skiljsmässa till killarnas stora förtret. 

 

Efter en väldigt tidig middag och sedan lite kvällyoggi la sig lugnet över ketchuphemmet det blev en hyfsat tidig kväll efter en ganska ok dag. 

 

I morse blev det lite senare avfärd till jobbet än vanligt. Idag har vi haft planeringsdag och då måste man äta gott! Förutom mitt bidrag i form av choklad fanns även en helt underbar äppelkaka samt muffins och till det massa kaffe som är ett måste. Som vanligt när det är planeringsdag så skrivs det massor och diskuteras massor och vi fick verkligen mängder gjort. Lunchen intogs på det fantastiska stället som har fisk som sin specialitet, så det blev stekt torsk, potatis och remouladsås, mums! Lite jobb till och sedan kände jag att jag gjort mitt så då blev det hemfärd och några timmar i soffan innan lilleman hämtades. Vi drog till lekplatsen och var där en stund och sedan in för att se till så storasyster kom i ordning för sin basket och jag för min easyline. 

 

Nu är middagen intagen, läxor lästa, disken undanplockad och jag ska snart i duschen. Ha en fin kväll!

De väldigt deprimerande inläggen börjar minska i antal. Visserligen blir det ett och annat inlägg om hur dåligt jag mår men det kommer fler inlägg som handlar om helt andra saker också. Jag är mer tillfreds med livet och mig själv. Jag börjar bygga upp ett energiförråd även om jag fortfarande måste väldigt noga planera allt jag ska göra så inte förrådet töms helt. Jag orkar vara på jobbet två timmar varje dag och även om jag är helt slut när jag kommer hem så känner jag trots det glädje och framtidshopp. Det är bara att inse, det händer något och det är positivt!!!! Äntligen!!!! 

 

Sen eftermiddag rullade vi in i vår lilla stad igen. Till skillnad från när vi åkte igår så hade vi betydligt mer saker i bilen nu. För vi har varit i:

 

 

Det är knappt jag vågar skriva det....JAG MÅR BRA!!!!!!!!! I alla fall betydligt bättre än jag mått på väldigt väldigt länge. Jag har haft energi nästan hela dagen och jag har känt någon slags inre frid som jag inte gjort på evigheter. Och för första gången på 1,5 vecka har jag inte haft ont i bihålorna. 

 

Det är en sådan gokänsla detta att må bra så jag bara njuter. Sedan vet jag att jag kan vakna i morgon och känna något helt annat men det tar jag då, ikväll ska jag njuta. 

 

 

 

Jag skulle kanske skriva en liten dagsrapport också. Och den är inte lika deprimerande som den var igår då benen knappt inte bar mig och jag var tacksam att jag hade en vagn att luta mig mot påväg till bilen efter att ha handlat. Idag har jag stått på benen någorlunda. Ett litet "psykbryt" (det är när orken tryter och jag säger många mindre vackra ord som jag inte tänker skriva här) har jag haft bara och det är inte illa för att vara mig. Det är knappt att jag vågar skriva det men kan det ha vänt nu och är det påväg åt rätt håll? 

fick jag höra för en stund sedan. Så här, på allmän (tja, från en person åtminstone) begäran så kommer här ett inlägg.

 

Dagen började någorlunda. Efter en natt då den ena rumskompisen snarkade de värsta snarkningar jag hört och den andre rumskompisen (och även sängkompisen) hade mig som benstöd så var jag inte direkt pigg när sängkompisen tyckte att jag skulle vakna när klockan var kvart över 6. Frukost intogs sedan blev det vila innan dagens aktivitet tog vid. Tre stora och tre små tog sig till tropikariet för att titta på mer eller mindre trevliga djur. Det började bra, fina fiskar och hajar inspekterades och småfiskar knagade på fingertopparna. Sedan skulle vi in i regnskogen. Där förstod jag att det fanns sådana djur utan ben samt djur med 8 ben. Med lilleman i famnen tog det ca 15 sekunder att ta sig igenom. Efter det kollade vi in krokodilen, den var stilla.

 

Men sedan kom det värsta stället, där ormarna och spindlarna fanns. Min kära kusin (som jag efter denna upplevelse är evigt tacksam) gick före och rekade och talade om exakt var jag skulle gå och framförallt var jag skulle titta. Huga, behövde jag säga att pulsen låg på sisådär 183 och att svetten rann värre än efter ett easylinepass. Väl passerat så kom vi till gulliga apor som sprang omkring och spanade in oss. Efter lite lek var det dags att kolla in affären där det efter tårar och tandagnissel och en snäll moster var dags att lämna stället med några gosedjur i sällskap. Lunch intogs i ett överfullt gyllene måsen till barnens stora glädje och sedan hem. Under färden hem stod lilleman för underhållningen tills han slocknade två minuter hemifrån. Väl hemma intog jag soffläge och här sitter jag ännu. Om vi säger så, dagens sista timmar känns betydligt bättre än dagens första timmar. Snart sova, men jag funderar starkt på att flytta den snarkande rumskompisens säng två våningar närmre jordens mittpunkt så jag bara behöver väckas av sängkompisen. Sov gott!