fruketchup.blogg.se

Det har varit tre jobbiga dagar.

I måndags började jag på min nya arbetsplats. Det gick bra även om det var lite rörigt första dagen efter semestern med nya arbetslag (de har ändrat sina arbetslag helt så alla är nya med varandra). Efter 1,5 timme kände jag bara att måtte jag få gå hem snart. Inte för att det inte kändes bra att vara där men alla intryck gjorde att det blev totalstopp.

I går var det med lätta steg jag tog mig iväg till jobbet trots att det kändes rörigt i måndags. För andra dagen på rad så blev det cykeln dit och bara det kändes helt underbart. Lite mindre rörigt var det i huvudet i går när jag gick hem då intrycken inte var lika nya. Sedan väntade några härliga timmar. För första gången på länge hade jag några timmar för mig själv då jag bara kunde ligga på soffan och ta det lugnt vilket var välbehövligt.

På kvällen var det dags för easyline. Jag stod en liten stund på crosstrainern innan och det visade sig vara välbehövligt för det var inget idealiskt fru ketchup-pass. Jag har strul med min vänstra handled sedan 20 år tillbaka. Pga den kan jag inte stå i armhävningsposition utan att få jätteont samt att handen inte har kraft tillräckligt för att orka. När det kommer övningar på EL när man ska stå så, gör jag om övningarna och gör något annat istället. Det var bara det att igårkväll var nästan alla övningarna sådana. I några övningar fick vi direkt veta altenativövningar som jag gjorde men i de andra så fanns inga. Redan under genomgången kom värsta ångesten krypandes och jag kände tårarna bränna i ögonen. Jag var så nära att lämna passet och gå därifrån. Men det gjorde jag inte!!!! Jag bet ihop och stannade kvar och kämpade på, både med övningarna och med ångesten. Jag bad instruktören om hjälp med alternativa övningar vid de övningar jag inte själv kom på en alternativövning. Efteråt var jag otroligt stolt över mig själv som fixade med passet istället för att lämnat det.

Idag var det tuff dag nummer tre. Vi hade planeringsdag då hela området har stängt. Efter samråd med min chef hade vi bestämt att jag skulle vara med på informationen som var timmen innan lunch och sedan vara med mitt arbetslag timmen efter lunch. Vi arbetade med verksamhetsplan och försökte få till ett bra schema. Det tog ett tag.... Jag stannade kvar lite längre än min arbetstid och det tog ut sin rätt. Fy för den lede vad dåligt jag mådde när jag gick därifrån. Hur jag lyckades ta mig hem vet jag inte men väl hemma blev det soffan och avslappningspass nummer ett. Huvudvärken som kommit krypandes under eftermiddagen försvann inte trots panodil och vila så till sist blev det ännu ett avslappninspass tillsammans med två eeze som är nödlösning när panodil inte fungerar. Nu mår jag lite bättre. Huvudvärken har försvunnit men kroppen och huvudet är helt slut jag längtar till det är dags att gå och lägga mig.

Men i morgon är en ny dag och det känns bra att komma iväg till jobbet då igen.

Har idag lyckats ta mig igenom det största bakslaget sedan jag blev sjukskriven. De sista veckorna har fullkomligt sugit ur mig all energi och gårdagens ap-träff (som för övrigt var väldigt trevlig) gjorde att jag ligger på minus och har knappt inte hållit mig upprätt idag. Mina två timmar på jobbet lyckades jag med nöd och näppe ta mig igenom och innan jag lyckades sätta mig i bilen och köra hem så blev det att vila en stund. Väl hemma så stöp jag ner i soffan och somnade. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna ta mig iväg och hämta lilleman som planerat så det var bara att bita i det sura äpplet och erkänna mina svagheter och ringa och be att han skulle få vara kvar lite till vilket var ok. Det har jag bara behövt göra någon enstaka gång tidigare, det säger lite om hur slut jag varit idag. Efter att sovit och vilat några timmar till så har jag lyckats ta mig upp och har till och med kunnat äta middag vilket är ett gott tecken. Nu blir det en ännu lugnare kväll än vad det brukar vara i fru ketchups liv. Imorgon är det dags för sjukgymnasten igen vilket kommer vara välbehövligt!
Trevlig kväll!