fruketchup.blogg.se

Han läser min blogg!

Det har varit tre jobbiga dagar.

I måndags började jag på min nya arbetsplats. Det gick bra även om det var lite rörigt första dagen efter semestern med nya arbetslag (de har ändrat sina arbetslag helt så alla är nya med varandra). Efter 1,5 timme kände jag bara att måtte jag få gå hem snart. Inte för att det inte kändes bra att vara där men alla intryck gjorde att det blev totalstopp.

I går var det med lätta steg jag tog mig iväg till jobbet trots att det kändes rörigt i måndags. För andra dagen på rad så blev det cykeln dit och bara det kändes helt underbart. Lite mindre rörigt var det i huvudet i går när jag gick hem då intrycken inte var lika nya. Sedan väntade några härliga timmar. För första gången på länge hade jag några timmar för mig själv då jag bara kunde ligga på soffan och ta det lugnt vilket var välbehövligt.

På kvällen var det dags för easyline. Jag stod en liten stund på crosstrainern innan och det visade sig vara välbehövligt för det var inget idealiskt fru ketchup-pass. Jag har strul med min vänstra handled sedan 20 år tillbaka. Pga den kan jag inte stå i armhävningsposition utan att få jätteont samt att handen inte har kraft tillräckligt för att orka. När det kommer övningar på EL när man ska stå så, gör jag om övningarna och gör något annat istället. Det var bara det att igårkväll var nästan alla övningarna sådana. I några övningar fick vi direkt veta altenativövningar som jag gjorde men i de andra så fanns inga. Redan under genomgången kom värsta ångesten krypandes och jag kände tårarna bränna i ögonen. Jag var så nära att lämna passet och gå därifrån. Men det gjorde jag inte!!!! Jag bet ihop och stannade kvar och kämpade på, både med övningarna och med ångesten. Jag bad instruktören om hjälp med alternativa övningar vid de övningar jag inte själv kom på en alternativövning. Efteråt var jag otroligt stolt över mig själv som fixade med passet istället för att lämnat det.

Idag var det tuff dag nummer tre. Vi hade planeringsdag då hela området har stängt. Efter samråd med min chef hade vi bestämt att jag skulle vara med på informationen som var timmen innan lunch och sedan vara med mitt arbetslag timmen efter lunch. Vi arbetade med verksamhetsplan och försökte få till ett bra schema. Det tog ett tag.... Jag stannade kvar lite längre än min arbetstid och det tog ut sin rätt. Fy för den lede vad dåligt jag mådde när jag gick därifrån. Hur jag lyckades ta mig hem vet jag inte men väl hemma blev det soffan och avslappningspass nummer ett. Huvudvärken som kommit krypandes under eftermiddagen försvann inte trots panodil och vila så till sist blev det ännu ett avslappninspass tillsammans med två eeze som är nödlösning när panodil inte fungerar. Nu mår jag lite bättre. Huvudvärken har försvunnit men kroppen och huvudet är helt slut jag längtar till det är dags att gå och lägga mig.

Men i morgon är en ny dag och det känns bra att komma iväg till jobbet då igen.

Cyklade hit gjorde jag också. Ser fram emot em med viss spänning men självklart också glädje.

Känner ni dem??? Det gjorde inte jag för några minuter sedan. Men så hälsade jag på tant glads blogg (som brukar vara en väldigt trevlig upplevelse) och vad var där tror ni, jo ett kort på Bosse. Usch och fy. Jag som fortfarande känner kallsvetten och ångesten komma krypande när jag ska ner i badrummet efter den hemska synen i fredagsmorse. Nej, från och med nu föreslår jag ett förbud mot alla varelser med 8 ben. De klarar jag mig utan.


Sist men inte minst en hälsning till fröken iDA. Gå inte in och läs tant glads blogg. Åtminstone inte kvällens inlägg.

Nu har jobbet påbörjats att hitta tillbaka till det normala livet igen. I det ingår att få fram mat på bordet fortare än kvickt när familjen är hemkommen efter jobb/förskola/skola och vad fungerar då bättre än matlådemodellen. Så nu har frysen börjats fylla på med lådor med tydliga markeringar av vad lådan innehåller samt till hur många. Bara tina/värma lådan och koka pasta/ris/potatis så är middagen färdig.
Hur gör ni för att få vardagslivet att fungera???

Det har flyttat in två nya knoddar i vårt hus. Idag har jag monterat dem. Det var svettigt att både hålla knodd, skruvmejsel och det där andra verktyget som jag inte vet vad det heter, samtidigt som jag skulle försöka skruva. Men skam den som ger sig.

Som ni vet så sover vi läääänge om morgnarna på semestern. Men nästa vecka det slut med det. Så för att börja förbereda oss inför det som komma skall, så tänkte jag mig ett litet träningsläger. Klockan skulle ringa 8 i morgon och likaså resten av de lediga dagarna fram till arbete/förskola/fritids börjar nästa vecka. Det gick sådär. Vi gick upp nångång efter 9 idag. Men nytt försök imorgon.

Nu är det bara en vecka kvar innan det är dags att börja jobba igen. Det ska bli skönt att komma in i rutinerna igen även om det blir att ställa klockan på ringning. Vi är familjen vända-på-dygnet så fort vi är lediga mer än en helg och det är sällan någon är upp innan halv 9 och många gånger är klockan närmare 10 innan alla har kommit upp. Denna sommaren har det varit perfekt att ha det så. Förmiddagarna har för det mesta varit väldig lugna då vi inte gjort mycket mer än ätit frukost och slappat på altanen, inget stress här inte! Eftermiddagarna har vi försökt göra något vettigt som t ex ta itu med vår trädgård som efter 7 år i vår ägo fortfarande ser ut som ett bombnedslag trots många timmars arbete. Buskar har grävts upp, buskar har flyttats och rötter och stubbar har körts till tippen. Skittråkigt i min värld då trädgård är ett nödvändigt ont om man ska bo i hus, tacka vet jag bo i lägenhet, det passar mig bättre. Men då herr ketchup envist vill bo i hus och trivs med det, då får det bli så. Han njuter av att gå och plocka och fixa i trädgården och vilket är väl tur då han envist vill ha en trädgård. Det finns de som påstår att är man uppväxt i hus och med tillhörande trädgård så vill man ha det så när man är vuxen också. Men de har FEL FEL FEL FEL!!!! Jag är uppväxt i hus med gigantisk trädgård så det stämmer inte på alla.

Jag kom visst lite ifrån ämnet om bara en veckas semester kvar. När jag väl börjar jobba igen blir det att cykla till jobbet. Det är min ambition åtminstone. Hur det blir i verkligheten får vi se. Det som avgör är hur jag mår när jag cyklar under viss tidspress som det är att cykla till jobbet och hinna med att lämna barn på vägen dit. Det finns säkert de som kommer att gnälla på mig för att jag tar bilen (ja, det finns fortfarande de i min närhet som inte fattar att jag är sjukskriven och varför) men då får de väl göra det. Jag tar hellre bilen om det hjälper mig att klara av att arbeta än tar cykeln och det saboterar min dag. Men cyklat har jag annars gjort mycket i sommar. Så mycket cykeln har använts i sommar har den inte använts på länge. Och det har gått bra, hjärnspökena har hållit sig på behörigt avstånd och förhoppningsvis gör de det när jag ska till jobbet om 8 dagar också.

Ha en fin dag!