Bad day
Bad day idag. Ett tydligt bevis hur kroppen kan säga ifrån på ett fysiskt sätt när man är slut i knoppen är det här (och på termometern är det en bra bit över 20-strecket):
En underbar dag
Igår var hela familjen iväg på en familjedag som OKG ordnade. Strax före tio stod vi redo med nummerlappar på bröstet, cykelhjälmar på, däck pumpade och redo för en liten cykeltur på 12 km. Efter tagit oss runt på minitrampen (vi nöjde oss med den, 24 och 40 km kändes lite väl långt) så tog vi emot tjusiga priser fyllde på med vätska vilket behövdes.
Sedan fortsatte vi med ponnyridning, brandbilstur, glassätning, hoppborgshoppande, båtåkande och energiinlärning. Behöver jag säga att jag var ganska trött när jag kom hem???
Men inte nöjde jag mig med det för är det söndag så är det. Easyline stod som vanligt på schemat och för att få lite extra träning så gick jag och grannkärringen (som jag fått med mig till gymmet) dit och hem. Ämnena som diskuterades under gårdagens promenad kommer ej att redovisas den här gången pga dess sekretessbelagda karaktär (med viss glimt i ögat).
Idag känner jag av 12 km cykling, 50 minuters promenad samt 40 minuters easyline. Jag känner även av att jag tillbringade hela dagen med mycket folk.
https://cdn2.cdnme.se/4053946/6-3/pic_51ecf852e087c3128919bcb4.jpg" class="image">
En mat(t)ig fundering
För ett tag sedan råkade jag som ni säkert minns ut för en liten mattolycka. Efter denna olycka har har vi numera (om vi inte räknar barnens rum och hallen) enbart två mattor. En ligger under soffbordet och en bor på altanen. Häromdagen började jag fundera på det här med mattor efter en liten mjölkolycka.
Väldigt många människor i mina föräldrars generation envisas med att ha mattor överallt, och då menar jag verkligen överallt. Det ska vara mattor i hallen, på toaletten, i vardagsrummet, nedanför sängen, i köket, under finbordet, under köksbordet, ja precis överallt där det får plats en matta. Många gånger kan jag väl tycka det är ok men vissa saker förstår jag inte exempel varför man envist ska ha en matta under matbordet eller nedanför diskbänken. För hur äcklig blir inte denna matta när det spills för det gör det!!!! Olyckan på kortet ovan är en väldigt väldigt vanligt förekommande olycka i familjen ketchups hem och om där nu legat en matta hade den mattan varit indränkt i mjölk. En matta indränkt i mjölk luktar rätt äckligt efter ett tag och jag undrar hur dessa människor med matt-tvång agerar när deras matbordsmatta är indränkt i mjölk.
1. De skickar iväg mattan på tvätt och blir många pengar fattigare.
2. De inhandlar en gigantisk tvättmaskin för dyra pengar och tvättar mattan själva.
3. De lägger ut mattan två tvättstugegolvetoch försöker skura den med tveksamt resultat.
4. De lägger lite hushållspapper över och försöker torka upp mjölken vilket i definitivt resulterar i en matta som stinker sur mjölk.
Då inget av dessa alternativ låter speciellt lockande så låter jag nog även hädanefter bli att ha matta under matbordet och tar enbart en trasa och torkar upp golvet.
Bröllopsdag
Idag för 7 år sedan blev vi herr och fru ketchup. Det firar vi med att jag är slagen hjälte efter två dagar med full rulle. Vi firar också med gomiddag, blommor från herr ketchup till mig och från mig till herr ketchup blev det kärlek i form av det här:
https://cdn1.cdnme.se/4053946/6-3/pic_51e81a409606ee4618fe1abe.jpg" class="image">
Semesterlunken har infunnit sig
Att det skulle gå så fort att komma in i semesterlunken trodde jag aldrig. Här är dygnet redan förskjutet och vi sover länge på morgnarna. På förmiddagarna sitter vi på altanen och dricker kaffe och har det gott för att eventuellt göra något måste på em. Det är så skönt, och jag bara njuter. Men jag får inte glömma min vila, den är ett måste fast det är semester. Eller snarare tack vare att det är semester. För det kostar på att ha människor runt mig 24 timmar om dygnet fast det bara är familjen. Efter jul fick jag ett rejält bakslag som det tog två månader att ta mig ur och det vill jag inte uppleva nu därför tar jag varje liten chans att få vara ensam.
Antagningsbesked
Jag fick ett mail från antagning.se. Jag har kommit in på specialpedagogikutbildningen. Detta är något jag verkligen vill men jag inser att det kommer inte fungera. För jag kommer aldrig kunna arbeta 50% och plugga 50%. Och om jag går ner i tid blir ekonomin lidande för mycket och den är inte direkt något att hurra för idag då jag varit hemma så länge. Samt om jag pluggar, då kanske försäkringskassan säger "ajabaja, kan du plugga behöver du inte vara sjukskriven" och då har jag noll och ingen inkomst. Så det är bara att inse, jag måste tacka nej.
Äntligen ledig
Vilken vecka det har varit!!! Det har verkligen tagit på krafterna och betydligt mycket mer än jag trodde det skulle göra. Jag har varit på min gamla arbetsplats (där jag arbetade när jag blev sjuk) eftersom vi är ihopslagna där till och med vecka 32 som vi alltid är om somrarna. Dessa veckor kostar alltid massor med energi för personalen då ingenting är som vanligt. Rutinerna är annorlunda, kökspersonalen är inte alltid ordinarie, man får leta efter saker samt att man känner inte alla barn (men självklart finns det ALLTID personal som barnen känner). För mig har detta varit jättejobbigt även om jag på många sätt känt mig hemma på förskolan med allt vad det innebär. Resultatet av den här veckan har varit sömnlöshet, tröttare än vanligt (visst låter bara det konstigt), speedad i kroppen osv. Därför är jag extra glad att jag blev ledig idag. Nästa gång jag ska arbeta är den 12 augusti och då på är jag på min nya arbetsplats. Det känns riktigt konstigt. Men konstigt på ett positivt sätt, även om tårarna kom igår när jag skulle säga hejda.
Ännu mer elände
Ovanpå allt elände så har även datorskrället gått sönder. Suck, suck och åter suck. Så om någon vet en prisvärd dator men lagom mycket krut i så får ni gärna komma med förslag. Det enda vi vet är att vi vill ha en utan äpple.
Bad day
Det finns dagar och det finns dagar. Idag är det en mindre bra dag. Samtidigt som det var jätteroligt att komma tillbaka till mitt gamla ställe så var det samtidigt jobbigt. Även om jag, som ni vet, trivdes väldigt bra så fick jag jobbiga känslor när jag kom dit. En viss baksmälla från helgen kan också vara orsak till att dagen känns tung.
I förmiddags var jag hos psykologen. Vi pratade om vad som varit och hur framtiden ser ut. Han tryckte på att det är viktigt att jag säger hur jag mår och att när jag har dåliga dagar måste göra sådana saker som får mig att må bra. Det som är viktigt i det här sammanhanget är att det är jag som vet vad som får mig att må bra, ingen annan kan avgöra det!!! Jag kan inte skriva det nog så många gånger för "besserwissers" finns det överallt som påstår sig veta vad jag mår bra av!
Latitud 57
I helgen har fenomenet Latitud 57 ägt rum i vår lilla stad. Detta fenomen är en festival som varar i två dagar då en hiskeligt massa människor i olika åldrar trängs på en liten yta och lyssnar på väldigt massa bra musik. I sådana här sammanhang så konsumeras det en väldigt stor mängd alkoholhaltiga drycker hos ett flertal av besökarna och Latitud är inget undantag. Trots det så har det varit helt fantastiskt roligt och arrangörerna har lyckats att skapa en fest för precis alla åldrar. Fast förstås lite sanning med modifikation är det väl för jag tror inte de små bebisarna, med hörselkåpor som nästan var större än deras huvuden, tyckte ens att Duran och Mollan var något roligt. Men lilleman med sina knappa fem år och storasyster tyckte det var superkul. Inte för de lyssnade på så mycket musik utan bara att vara i folkvimlet och roa sig med att hoppa hoppborg, snickra fågelholkar, äta godis, dricka mängder med läsk, träffa kompisar och härja på lekplatsen (som såklart låg precis utanför området och med höga icke-genomskinliga staket in mot området) gjorde ett de var mer än nöjda. Storasyster hade i och för sig sett fram emot att se Magnus Uggla och med bestämda steg och vässade armbågar med mig i hasorna så trängde hon sig nästan enda fram till scenen. I knappt två låtar stod hon ut sedan kom paniken smygandes och vi gick därifrån. Men vi fick se honom på nära håll, den gamle Ugglan.
Storasyster hade även sett fram emot Alina (Flytta på dig!!!!) men om det var trångt vid Uggla var det ännu värre när hon spelade. Att sedan klockan var närmare 12 gjorde att vi gick till den lilla cykelparkeringen för att börja leta efter våra cyklar.
Kortet är taget på fredagskvällen men mängden cyklar var ungefär lika stor på lördagen.
Väl hemma stupade vi i säng och sov gott till 10 vilket var välbehövligt.
Efter två kvällar bland mängder av människor, hög volym och sena kvällar men ingen alkohol (som om någon trodde det om mig) så är jag slutare än slut och tröttare än tröttast. Men jag är glad att vi var där för helt fantastiskt kul har hela familjen haft, även om min energidepå är nollställd igen. Men nu är det bara 5 dagar kvar till semestern.
Ett avslut och en början
Veckan som gick var min sista på min underbara arbetsplats. Nästa vecka blir det på min gamla arbetsplats, vilket känns väldigt konstigt men så kan det bli när det är sommar och man slår ihop förskolor. Hela veckan har känts som ett enda långt avsked och i fredags klockan 10 var det dags.
Mina saker var nerpackade och det stora kramkalaset började. Tårarna brände i ögonen vilket säger lite om hur mycket jag har trivts med mina fina kollegor.
Men det blev inte bara ett avsked i fredags utan även en början på något nytt. Jag åkte nämligen direkt till mina nya kollegor för att prata lite och för att börja flytta in. Lika tråkigt som det var att sluta på det gamla stället, lika mycket ser jag fram emot att börja på det nya stället efter semestern. Jag är glad att jag känner så för hjälp vad jobbigt det hade varit annars.
Förlåt
Det har varit mycket i veckan men ett livstecken kommer här. Ett längre inlägg kommer senare idag eller i morgon.
