fruketchup.blogg.se

Jag vet, det är en hel evighet sedan sist jag skrev något. Närmare bestämt över 1,5 år sedan. Varför då detta blogguppehåll. Det svaret kan jag inte ge er. Av olika anledningar har jag inte kunnat skriva då jag misstänker att jag i så fall kommit in på bitar som inte hade varit så bra att skriva om. Spekulationer undanbedes vänligen men bestämt. 

 

Vad har då hänt i fru ketchups liv sedan sist? 

 

Jag har efter mycket möda och stort besvär avancerat till 75% arbetsförmåga. Det är snart ett år jag lyckades komma upp i sex timmar om dagen på arbetet men mycket mer kommer det inte att bli. Mer om det senare. Eftersom jag varit sjukskriven i snart tre år så har jag även varit utförsäkrad i tre månader. Det är inte så allvarligt som det låter. I praktiken ingen större skillnad, jag var på mitt jobb mina sex timmar om dagen men fick aktivitetsstöd istället för sjukpenning för de timmarna jag inte var där. Däremot så fick jag ingen ersättning om jag var annat sjuk till exempel när jag låg på sofflocket och var genomförkyld och hade bihåleinflammation innan jul. Skräckhistorierna man läser om i media att folk inte får några pengar som utförsäkrad grundar sig i att de inte är med i akassan, då det är akasseersättningen som ligger till grund för vilken ersättning man får som utförsäkrad. Så tipset är att gå med i akassan om ni inte är det, man vet aldrig vad som händer i livet. 

 

Jag vet inte hur mycket jag skrivit om det innan men storasyster simtränar och simtävlar. Kort efter senaste inlägget så var det föräldramöte i simklubben. Precis som i alla föreningar så krävs det mer eller mindre föräldraengagemang vilket för mig är fullt naturligt om man är intresserad av sina barn. Förfrågan kom om man ville utbilda sig till tävlingsfunktionär och det nappade jag på under villkoren att min sjukdom får styra hur mycket jag kan vara med. Detta ångrar jag inte en sekund! Förutom att kunna vara delaktig och ställa upp så att min dotter kan tävla så har jag fått otroligt mycket kunskap om simning samt att jag lärt känna väldigt många trevliga människor. Själva funktionärsbiten är inte så ansträngande som jag trodde. Det snarare underlättar för mig då jag kan vara med storasyster i simhallen när hon tävlar men behöver inte ta in allt som händer och sker utan det räcker att jag har koll på "min" bana. 

 

För ett år sedan opererade jag mitt knä igen då det bara blivit sämre och sämre. Operationen kunde leda till två saker, antingen blev jag bra eller fortsatt dåligt. Tyvärr blev det inte bra utan jag har fortfarande ont. Detta gjorde att jag ofriviligt slutade på gymmet då besöken där enbart ledde till mer ont samt att jag kände mig misslyckad då jag inte kunde ge allt. Istället blev jag en simmare, vilket jag aldrig trodde jag skulle bli. En funktionärskollega fick mig att anmäla mig till en vuxencrawlkurs och det ångrar jag inte en sekund. Jag fick lära mig att simma på nytt och det var inte det lättaste. Många skratt blir det fortfarande när jag försöker få armar och ben att göra som de ska samtidigt som att jag ska få till rotationen så korrekt som möjligt och helst andas på rätt ställe. Sedan är det det där med voltvändning, det är en historia för sig. Men jag har mer än en gång lyckats få till att simma 50 meter med voltvändning, det är jag stolt över!

 

Det var lite vad som hänt. Mer om min sjukdom och vad som händer med den kommer senare idag eller i morgon.