Tema: Hur mår du?
Så här ser tidningen ut som hamnade i min brevlåda idag.
Det är en tidning som Lärarförbundet, dvs mitt fackförbund, ger ut. Precis som i alla tidningar så läser jag ibland mer, ibland mindre och ibland bläddrar jag bara igenom den snabbt. Men i detta numret handlar det mycket om:
UTBRÄNDHET!!!!!
Tjohoo, tjohet, jag är inte ensam (precis som om jag trodde det)! Där är många sidor som handlar om olika lärarkategorier som berättar om sin arbetssituation och där är även tre artiklar som handlar om lärare som blivit utbrända, eller fått utmattningssyndrom som det så vackert heter.
En av dessa lärare är Tanja, som arbetar som fritidspedagog. Mycket av det som står i artikeln känner jag igen, här kommer ett exempel:
"man har hand om det allra finaste människor har och det är jätteviktigt att det blir kvalitet i relationen till barn och föräldrar. Jag har haft ett smajl i ansiktet på jobbet oavsett hur jag har mått - och det kostar på."
Just det här att ha ett påklistrat (för påklistrat är det!!!!!) smajl på jobbet känner jag så väl igen. Jag skulle aldrig aldrig aldrig möta barn eller föräldrar och se arg eller ledsen ut. Man vill hela tiden visa att man kan och orkar och man gör hela tiden allt, precis allt för att barnen på förskolan ska ha det bra. Aldrig att jag skulle göra något på jobbet för att jag själv ska må bra på barnens bekostnad.
En annan sak som jag också känner igen är hennes beskrivning av utmattningskänslan:
"Kroppen fungerar inte. Det är en känsla av fullkomlig energiförlust. Man glömmer namn och saker. När det var som värst gick jag som en gammal kvinna."
Precis så är det för mig också. När jag är helt slut i huvudet så ser jag också ut som en gammal gumma. En väldigt bra beskrivning som jag inte tänkt på innan men som jag känner igen. För några veckor var jag tvungen att åka till Maxi en kväll. Jag hade haft en riktig bad day och ville bara lägga mig ner och sova, men genom att göra det får vi ingen mat. Jag tog mig igenom Maxi men när jag väl passerat kassorna orkade benen inte längre. Genom att hänga över kundvagnen och ta små små steg lyckades jag till sist ta mig ut till bilen. Snacka om att se gammal ut, jag som bara är 25 (hade storasyster läst detta hade hon vrålat: mammmmmmmaaaaaa, du är 37).
För mig kommer inte innehållet i tidningen som en överraskning. Jag kan själv bara uttala mig om förskollärarnas situation då det är som förskollärare jag arbetar. Jag började arbeta 2001. Det var tufft på många vis redan då men det har blivit mycket mycket sämre.
* Barngrupperna och antalet timmar per anställd har ökat mängder! När jag började arbeta så räknade man 200 omsorgstimmar (dvs hur många timmar ett barn är schemalagd) / anställd / vecka. Efter några år ökade man den siffran till 220. Nu räknar man inte så längre heter det, men om vi säger så, den siffran är MYCKET högre idag.
* En reviderad läroplan där ett större ansvar ligger på förskollärarna. Har ni inte läst den så tycker jag ni ska göra det. Jag säger inte att det är fel att vi fått större ansvar, däremot måste vi få ut tid till att utföra de uppgifter vi ska göra.
* Femtielva planer ska skrivas eller revideras. Dessa eländiga planer har alltid funnits men förr var det (oftast) förskolecheferna som skrev dem och vi behövde "bara" läsa igenom och komma med synpunkter.
* Kvalitetsredovisning. Ska göras fortlöpande under året. Både bra och dåligt, men det tar tid jämfört mot förr då vi hade en dag per läsår då vi arbetade med den.
* Budget. Idag får vi en summa pengar som ska räcka till toapapper, diskmedel, material osv osv osv. Vi får själva lägga förskolans budget och stackars oss om den inte går ihopa. Förr fick vi en liten summa pengar som skulle räcka till barnens material, resten fixade förskolechefen.
* Alla dessa grupper, t ex lagledarträff, samverkansgrupp, dokumentationsgrupp osv osv. Det tar tid. Jag säger inte att det inte är bra men återigen, det tar tid.
Listan kan göras längre men med min överbelastade hjärna så får det här räcka. Av det som står på listan får vi ingen som helst extratid till att göra, det ska bara göras!!!!! Och stackars oss om det inte görs. Det är inte som många tror att på förskolan (eller dagis som vissa påstår att det heter) så passa man barn, man leker bara lite med dem och bra har personalen där för maten blir serverad och där är en städerska som städar. Arbetet är så mycket mer.
Oj, rekordlångt inlägg, men jag hoppas att ni orkade läsa hela.
Kommentarer
Trackback
