Men vad händer nu då?

Nu i eftermiddag har jag haft ett telefonsamtal med min läkare. Under avstämningsmötet med försäkringskassan för några veckor sedan bestämdes att jag och min läkare skulle via telefon kolla av läget. Allt gick bra fram till att min läkare kollade upp tiden för nästa avstämningsmöte som skulle varit nästa vecka. Det visar sig att mötet är prelimenärbokat den 8 april! Och vi skulle ha möte innan jag börjar arbetsträna den 26. Jag frågade hur jag skulle göra då, börja arbetsträna den 26 eller vänta till efter mötet. Jag berättade att jag var så inställd på att börja nu (+ att jag fixat med fritidsplats för storasyster osv) så jag ville helst börja som planerat. Då bestämde jag och läkaren att jag skulle prata med min handläggare på försäkringskassan och säga hur jag tyckte och läkaren skulle även hon ta kontakt angående mitt läkarintyg. 
Jag ringer till min handläggare och det går direkt till den automatiska rösten som (nästan) alltid kommer fram: "den du söker" och så brukar det vara att han är på tjänsteärende eller gått för dagen eller något sådan. Men idag får jag veta att min handläggare inte är i tjänst och att jag därför inte kan lämna meddelande till honom. Sedan kommer min handläggaresröst (som den alltid gör efter den automatiska rösten) och säger sitt namn och att jag kan lämna namn och nummer efter pipet. Så från att haft fullständigt koll på läget vet jag absolut ingenting! 
 
Det här att inte ha koll på läget är det absolut värsta jag vet. Och nu har jag verkligen inte koll på läget. Usch usch usch usch. Men jag andas djupt (sisådär femton gånger i minuten) och bestämmer mig för att testa ringa i morgon igen och får jag då inte tag på honom så ska jag ringa min vårdcentral och försöka få tag på sjukskrivningskoordinatiorn (som brukar vara ledig torsdag em och hela fredagen så det kan jag väl glömma). 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0