fruketchup.blogg.se

Så har jag varit på mitt gamla jobb och sagt hejdå, fikat, kramat och framförallt packat ner mina saker. På samlingen började jag med att säga att jag varit hemma jättejättejättejättejätte (och sen då 15 jätte till) länge och varit sjuk, sen kom jag inte längre förrän ett av barnen sa med massa kärlek i rösten "och nu är du äntligen tillbaka". Det var ju det, jag var tillbaka en liten liten stund men sedan fick jag förklara att jag var där för att säga hejdå. Jag försökte berätta så bra som möjligt för dem, att jag varit sjuk och inte fått (kunnat) arbeta men att jag nu var så frisk så att jag fick arbeta igen men på en annan förskola så jag inte skulle bli sjuk igen. Då kom nästa underbara kommentar "gå hem med dig fort så du inte blir sjuk", bara att förklara igen att självklart kan jag vara hos dem och hälsa på men inte arbeta där. Det kändes konstigt men samtidigt bra att göra det, det är snart nio månader sedan jag blev sjukskriven så egentligen är det en evighet sedan jag slutade även om jag stått som en i arbetslaget. Under den tiden som jag varit borta har det hänt mängder där, nya arbetssätt och nya sätt att tänka, utvecklingen har gått framåt mängder och det känns sådär att inte fått vara med på tåget, det har ju varit hit jag velat komma. Istället blir det på ett nytt ställe jag får vara på och få vara med på deras tåg istället. 

 

De avskyvärda måndagskvällarna (vår planerings/reflektions/mötes/utvecklingstid) ska jag vara en del av, allt för att komma igång igen. Ikväll ska jag åka ut till min nya arbetsplats för att hälsa på och känna på allvaret lite. Jag inbillar mig att det ska gå lättare att komma igång sedan och det ska bli skönt att få sitta ner i lugn och ro utan barngrupp och prata med mina nya kolleger. Min kaffekopp ska direkt in i hyllan, den har jag haft med mig sedan jag fick den på min examensdag och är väldigt viktig för mig.