fruketchup.blogg.se

Rutiner är livsnödvändigt för mig just nu. Livsnödvändigt, det låter som att jag dör pang bom om mina rutiner bryts, så är det självklart inte. Med livsnödvändigt menar jag att det är nödvändigt för att jag ska kunna fungera som en människa och på så vis ha ett liv. Vardagarna är enklare än helgerna. På helgerna faller allting, inga fasta mattider pga av att det händer olika saker, ingen fast viltid för mig osv. På vardagarna ringer väckarklockan 6. Barnen (eller åtminstone dottern) väcks 6.30, och mornar sig i soffan framför tv:n. Herr Ketchup (som inte heter ketchup men som får den stora äran att heta det här) åker till jobbet 6.40. Tio över 7 äts det frukost och när klockan är tio i 8 traskar dottern iväg till skolan. När lilleman ska till förskolan avgör jag beroende på hans dagsform. Ibland vaknar han tidigare och då åker vi iväg strax efter 8, andra dagar är han trött och sover lite längre och då blir det 9-halv 10 innan vi åker iväg. Efter det är det min tid, bara min tid. Hem, läsa tidningen, slumra en stund i soffan. Har jag några måsten t ex handla så gör jag det på fm. 11.35 börjar Hem till Gården, då äter jag även lunch och sedan slumrar jag i soffan. Mellan 12.45 och 13.30 är det avslappningsprogrammet som gäller, min stora och absolut viktigaste rutin. Då hämtar jag ny kraft för att fixa eftermiddagen och kvällen. Sedan hämtas lilleman till klockan 14 för att sedan hem och fixa mellis till han och dottern. Sedan är det barnen som styr och det kostar massor med energi. När herr Ketchup kommer hem 16.40 är middagen påbörjad (foftast) och sen när vi ätit är det kväll. Då sitter jag oftast som en hösäck i soffan och gäspar och bara längtar efter att få gå och lägga mig. 

Att hitta dessa rutiner har tagit tid, och jag har lärt mig av misstagen att bryta dem. Jag vet att när rutinerna bryts, t ex att inte vila innan barnen kommer hem kostar alldeles förmycket. Då är eftermiddagen ett enda kaos och jag är helt slut och hur jag mår dagen efter ska vi inte tala om.

En sådan liten detalj (fast egentligen är det en väldigt stor och framförallt viktig detalj) som att lilleman får vara på förskolan mellan 8 och 14 varenda dag hjälper mig otroligt mycket, utan det hade detta aldrig gått. Men innan jag fick in det i huvudet, det är mer än en person som har talat om för mig att det är viktigt, jag behöver inte ha dåligt samvete för det som jag många gånger har haft. Jag har känt mig som en dålig förälder som inte klarar av att ta hand om mitt eget barn, men efter åtskilliga samtal med kunniga människor har jag lärt mig att så är inte fallet. Nu fixar jag att vara förälder halva dagen tack vare det.