fruketchup.blogg.se

Det har varit en intensiv vecka då det har hänt mycket. I onsdags var det som ni vet sista gruppträningen på sjukgymnastiken. Det var lite sorgligt då träningen har gjort att vi kommit varandra väldigt nära på ett sätt som är svårt att förklara. De flesta av oss 10 i gruppen har inte träffats innan så det är nästan bara nya bekantskaper. Varför de andra har gått i gruppen vet jag inte och de vet inte varför jag har varit där, det är inget som har diskuterats och jag tror att ingen har haft behovet att veta. Det vi vet om varandra har varit vad de andra heter samt eventuella svårigheter i samband med övningarna t ex att en av de andra tjejerna har ett strulig knä så inte har kunnat ta sig ner på meditationskudden förrän efter några gånger. Varje gång har vi börjat med att sitta på mediationskudde. Då har vi suttit på kudden med knäna i golvet om ni förstår vad jag menar. En rak hållning och händerna placerad i knät med handryggen neråt och tummarna mot varandra. Ögonen har varit öppna men utan att titta på något. Vi har "gått in i oss själva" med tankarna men har inte tänkt på något ändå. Snurrig beskrivning men det är svårt att förklara på ett bra sätt. Otroligt skönt och avslappnande är det och inte ett dugg jobbigt. Sedan har det följts av ett antal avslappningsövningar samt kroppskännedomövningar. Mycket handlar om rätt hållning för att kunna vila i handlandet (nej, jag pratar inte om att springa i affärer om nu någon skulle tro det). Dessa tio gånger som träningen har varit har det varit otroliga framsteg hos alla i gruppen och vi har vågat öppna oss mer och mer för varandra i vår träning. För det är en (åtminstone för mig) otrolig känslosam träning då man går så djupt in i sig själv.  Som sagt, svårt att beskriva om man inte fått uppleva det. Så det som jag upplevde som otroligt flummigt kommer jag att sakna jättemycket samt att jag kommer att sakna de andra i gruppen. Men sjukgymnastiken släpps inte helt även om gruppen är slut, enskild träning kommer jag att gå på med jämna mellanrum även om det inte blir lika ofta längre.