Jämföra barn
Sedan urminnes har barn jämförts, vem är längst, vem väger mest, vem började gå först, vem började cykla först, vem lärde sig läsa först osv osv osv. Självklart är man stoltare än stoltast när ens barn är tidig med något och klarar av det långt före andra barn, eller ännu bättre när ens barn blir bäst. Men tvärtom då, när det inte går så bra och när barnen inte är så duktiga (och förrästen, vem bestämmer vem som är duktig) eller får kämpa med att lära sig något?
Sista veckan har funderingarna kring detta varit många, åt båda håll. I torsdags var det åt det väldigt trevliga hållet. Jag var på utvecklingssamtal med storasyster och eftersom hon går i trean är det nationella prov som gäller den här terminen. Storasyster har alltid haft väldigt lätt för sig i skolan, det mesta har hon gratis och det är inte många minuter i veckan hon behöver lägga åt läxorna. Därför var jag inte så väldigt orolig för dessa omtalade nationella prov. Jag hade rätt, det har gått bra med de prov som redan skrivits, de prov man bara blir godkänd och inte godkänd i var hon godkänd, och de som har poängbedömning har hon i de flesta prov haft alla rätt i och ett hade hon ett fel i. Ett prov låg hon dock lite sämre till i, på gränsen att inte klara det, men felet hon gjort där var att svaret hon gav hade varit på ett för djupt plan, hon hade vidarutvecklat sig för mycket så läraren ansåg att hon hade klarat det med bravur också även om poängen var lite lägre.
Sedan var det då åt andra hållet, gårdagens simtävling. Storasyster är född 2003, och tittade man listorna igår så var där många 2003, men också både de som var ett och två år yngre. När tävlingen var över och vi tittade i resultatlistorna så låg storasyster väldigt bra till, nästan pallplats i de flesta grenarna. Om det hade handlat om att simma på längst tid. Ett stort nederlag tyckte storasyster (även om hon själv inte såg resultatlistorna) eftersom hon själv förstod attt där var många som simmade betydligt fortare än henne. Men så var det den där biten med att ha fått kämpa, och kämpa mycket. När det gäller simning och att lära sig simma så i simskolan så ska saker och ting ske enligt mönster. Du ska klarar vissa saker innan du får gå vidare till nästa grupp och du ska klara dem på ett korrekt sätt. Observera att detta inte är någon kritik mot simklubben eller hela systemet, hoppas ingen tolkar det så för det är det verkligen inte. Det är där vi kommer till problemet, hon har haft väldigt jobbigt med bröstsimmet. År efter år har hon kämpat med detta eländiga bröstsim som bara inte har fungerat, hon har inte fått till tekniken och kunnat få ihop rörelserna på ett korrekt sätt. Så hon har halkat efter, och kommit med de som är yngre än henne. Det har varit både tårar och tandagnissel och en och annan droppe blod för att få detta eländiga bröstsim att fungera men så för ett år sedan gjorde det plötsligt det. Undra vem som var gladast, hon eller jag men många stolta mammatårar blev det efter att hon klarade av det för ge upp gjorde hon aldrig. Hon avancerade till sista simskolegruppen och där blev det bara en termin för allt fungerade, ja inte dykningarna då för de liknar fortfarande magplask men det är en annan historia. I januari började hon i teknikskola, där hon nu förutom rygg- och bröstsim även nu ska lära sig att crawla (dvs simma frisim) och sedan ska även fjärilssimmet komma. Förutom att lära sig simma på nya sätt ska hon även lära sig vändningar enligt alla konstens regler och även det är en egen historia, jisses vad hon krigar med dem. Men även om hon är i grupp med de som är upp till tre år yngre än henne så är hon stolt över sig själv. Det gör att jag sporrar henne och uppmuntrar henne och talar om för henne att hon hela tiden ska se till sina egna resultat, inte bry sig om att de andra i gruppen är mycket yngre för det har hon bekymrat sig för innan. Den utveckling hon gjort i vår är otrolig, hon har gått framåt mängder och äntligen börjar det lossna. Hon är inte snabbast och kommer kanske aldrig blir det men hon kämpar och försöker och framförallt, hon älskar det hon gör.
Vad vill jag då säga med det här inlägget, om någon nu inte skulle förstått det. Jo, varje barn har sin grej som det barnet är duktig på och har lätt för sig. Alla kan inte klara allting men vi som föräldrar är många gånger duktiga om att skryta om vad våra barn kan medan vi inte är så snabba på att berätta vad våra barn inte kan. Jag är självklart superstolt över att storasyster har det lätt för sig i skolan och det är kanske tack vare det att det är lätt att hantera det som inte fungera så bra, t ex det eländiga bröstsimmet.
Ha en fantastisk dag alla! Var rädda om er och era medmänniskor och peppa de som har det svårt. Lyft det som är bra och var tacksamma för det utan att vara skrytsamma.
Sedan var det då åt andra hållet, gårdagens simtävling. Storasyster är född 2003, och tittade man listorna igår så var där många 2003, men också både de som var ett och två år yngre. När tävlingen var över och vi tittade i resultatlistorna så låg storasyster väldigt bra till, nästan pallplats i de flesta grenarna. Om det hade handlat om att simma på längst tid. Ett stort nederlag tyckte storasyster (även om hon själv inte såg resultatlistorna) eftersom hon själv förstod attt där var många som simmade betydligt fortare än henne. Men så var det den där biten med att ha fått kämpa, och kämpa mycket. När det gäller simning och att lära sig simma så i simskolan så ska saker och ting ske enligt mönster. Du ska klarar vissa saker innan du får gå vidare till nästa grupp och du ska klara dem på ett korrekt sätt. Observera att detta inte är någon kritik mot simklubben eller hela systemet, hoppas ingen tolkar det så för det är det verkligen inte. Det är där vi kommer till problemet, hon har haft väldigt jobbigt med bröstsimmet. År efter år har hon kämpat med detta eländiga bröstsim som bara inte har fungerat, hon har inte fått till tekniken och kunnat få ihop rörelserna på ett korrekt sätt. Så hon har halkat efter, och kommit med de som är yngre än henne. Det har varit både tårar och tandagnissel och en och annan droppe blod för att få detta eländiga bröstsim att fungera men så för ett år sedan gjorde det plötsligt det. Undra vem som var gladast, hon eller jag men många stolta mammatårar blev det efter att hon klarade av det för ge upp gjorde hon aldrig. Hon avancerade till sista simskolegruppen och där blev det bara en termin för allt fungerade, ja inte dykningarna då för de liknar fortfarande magplask men det är en annan historia. I januari började hon i teknikskola, där hon nu förutom rygg- och bröstsim även nu ska lära sig att crawla (dvs simma frisim) och sedan ska även fjärilssimmet komma. Förutom att lära sig simma på nya sätt ska hon även lära sig vändningar enligt alla konstens regler och även det är en egen historia, jisses vad hon krigar med dem. Men även om hon är i grupp med de som är upp till tre år yngre än henne så är hon stolt över sig själv. Det gör att jag sporrar henne och uppmuntrar henne och talar om för henne att hon hela tiden ska se till sina egna resultat, inte bry sig om att de andra i gruppen är mycket yngre för det har hon bekymrat sig för innan. Den utveckling hon gjort i vår är otrolig, hon har gått framåt mängder och äntligen börjar det lossna. Hon är inte snabbast och kommer kanske aldrig blir det men hon kämpar och försöker och framförallt, hon älskar det hon gör.
Vad vill jag då säga med det här inlägget, om någon nu inte skulle förstått det. Jo, varje barn har sin grej som det barnet är duktig på och har lätt för sig. Alla kan inte klara allting men vi som föräldrar är många gånger duktiga om att skryta om vad våra barn kan medan vi inte är så snabba på att berätta vad våra barn inte kan. Jag är självklart superstolt över att storasyster har det lätt för sig i skolan och det är kanske tack vare det att det är lätt att hantera det som inte fungera så bra, t ex det eländiga bröstsimmet.
Ha en fantastisk dag alla! Var rädda om er och era medmänniskor och peppa de som har det svårt. Lyft det som är bra och var tacksamma för det utan att vara skrytsamma.
Kommentarer
Trackback
