fruketchup.blogg.se

När ingenting händer så måste man agera. Det gjorde jag. Jag ringde min stöttepelare. Precis som namnet säger så är hon en stöttepelare som hjälper mig. Hon lovade att snoka lite och efter en stund ringde hon tillbaka. Något klart besked om hur saker och ting ska bli hade hon inte, däremot så hade hon sett till att bollen är i rullning och att det ska hända något! Imorgon ska den hon pratade med försöka få tag i en tredje person och efter det blir det återkoppling till stöttepelaren som i sin tur återkopplar till mig.  Tänk vad komplicerat allting ska vara. För att inte tala om hur mycket energi det slukar. Det lilla förråd jag hade börjat bygga upp är tömt igen och det är inte bra. Egentligen är det konstigt, man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Är det inte massa möten man ska gå på så är det samtal som ska ringas eller att man hela tiden måste förklara sig för att mötas med åtminstone en gnutta respekt. 

 

Nog med tråkigheter. Dagens ljusglimt (än så länge) är en glad lilleman som lärt sig åka "brandmanstång". Självklart fick han visa innan vi gick hem.