fruketchup.blogg.se

 

Jepp, ni har alldeles rätt, vi har varit på Gekås. Vi, det är Källangänget, 11 hönor och en stolt tupp var det som åkte. 

Två vändor i den "lilla" affären blev det och självklart var vi bara tvungna att köpa dessa fantastiskt snygga Ullared-solhattar. Väldigt effektivt var det, för vi såg på långt håll var vi hade varandra. Efter besök nummer ett blev det inkvartering i vår gigantiska stuga, och där åt vi tacos och spanade in delar av varandras fynd. 

 

I morse blev det packning, frukost och städning och sedan var det dags för runda nummer två. Efter lunchen var det dags att packa in oss i bussen och åka hem med våra fynd. 

 

Behöver jag säga att det var underbart att komma hem? Precis som jag skrev imorse så var det väldigt tufft igår och viss baksmälla känner jag av idag. Det har varit många intryck och ett ständigt surr och det är inte mycket tid jag fått för mig själv. Men som jag också skrev har det gått bra tack vare att jag bara har behövt ta ansvar för mig själv. Det har gått förvånandsvärt bra att stänga ute onödiga ljud och jag har jobbat mycket att vila i nuet. Många gånger jag har lutat mig över vagnen och blundat 2-3 sekunder och andats med hela kroppen, allt för att få energi och för att stänga ute allt oväsentligt. 

 

Trots det jag skrev i ovanstående stycke finns det säkert en och annan som tycker att klarar man av att gå på Gekås när man gått in i väggen så kan man minsann arbeta också. Men för mig är det inte samma sak. För när jag är på mitt arbete, i en barngrupp där det under större delen av dagen är en bra bit över 20 barn, så är det mitt ansvar det som händer och sker. Jag har ett ansvar för de barn som är där, men jag har även ett pedagogiskt ansvar. Då kan jag inte blunda med jämna mellanrum för att söka kraft och ork, jag kan inte heller säga till barnen att nu får ni leka själva för jag orkar inte leka med er. Jag kan inte lulla runt i min egen takt och göra det jag vill. Därför kan jag åka till Gekås men inte arbeta. Sedan är jag på god väg tillbaka, men det är långt kvar.