En stolt mamma

Det är vad jag är. Det var fantastiskt vackert barnen sjöng och Camerata Nordica spelade. Jag satt och njöt hela tiden samtidigt som en och annan stoltmammatår fick torkas bort. Men bäst var det på slutet då Camerata Nordica behövde förstärkning av tre fiolspelande barn. Och gissa vem en av dem var, storasyster!!!! Hon har varit så nervös för detta och när allt blev kaos igår så sa hon att om jag inte kom skulle hon minsann inte spela. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0