fruketchup.blogg.se

Påsken är snart slut och julen också men här städas det och röjs. Imorgon är det dags för den gigantiska vårstädningen då huset ska bli kliniskt rent efter att förfallit länge nog. Efter frukost så infinner sig städfirman här och ska ta hand om mitt hem och se till att man kan se ut genom fönstrena trots att solen skiner, golv ska skrubbas, dörrar och skåpluckor torkas av osv. Så idag gäller det att alla femtielva saker som ligger överallt ska placeras på rätt plats, allt för att underlätta för städarna. Och det är då jag inser hur mycket skit, jag menar saker jag har. Det är saker som inte använts längre och som det är "synd att kasta för tänk om", resultatet av en eftermiddag med massproduktion av nästan identiska teckningar (som jag bara inte har hjärta att kasta då mina älskade juveler har tillverkat dem) och sedan alla dessa saker som skulle blivit kastade men som aldrig kastat. Men så finns det en kategori till, de sentimentala sakerna. Dvs saker man fått när man var liten eller som man fått ärva. De är de här minnessakerna som man fått och som man "måste ha för den och den och den har haft dem och det är klart att du ska ha dem och de får absolut inte slängas". Det är ju bara en liten detalj, de ligger bara någonstans. På vinden finns det lådvis men detta i mina ögon gammalt skräp. Det finns tom saker som ligger i samma förpackning som det kom i en gång och som ska föreställa en sorts "värdefullt" minnesak sedan artonhundrafrösihjäl och som helst ska sitta uppe på en vägg eller en hylla och samla damm, jag menar tittas på. Men dessa saker ligger som sagt var i lådor på vinden och kommer aldrig någonsin plockas upp och slänga dem kan jag inte för det "får jag absolut inte göra". Idag hittade jag en sak som inte ens hamnat på vinden utan den har legat på skrivbordet (eller snarare bordet där förvarar saker som inte har någonannanstans att vara) i snart ett år. Det är den här:

 

Den är söt och fin, det tycker till och med jag. Men aldrig aldrig aldrig i livet att den kommer upp på min vägg eller på en hylla för att jag ska gå och titta på den. Den personen jag ärvt den av kommer jag att minnas exakt lika bra utan denna så nu har jag skickat meddelanade till övriga personer som hade anknytning till förra ägaren och undrat om någon vill förbarma sig över den. För jag har ingen större lust att lägga den i en låda på vinden för där gör den ingen lycklig, snarare kommer min barn en vacker dag få köra ännu mer till tippen för de kommer garanterat undra varför jag sparat allt kraffs som ligger där uppe.