Plötsligt blev kvällen ett stort leende
"mamma, hur ser du ut på den tavlan" (lilleman pekar på mitt och herr Ketchups bröllopskort)
"hur menar du?" frågar jag honom tillbaka.
"du har en sån där fin dress på dig, du kan vara med i Lets Dance med den dressen mamma, och sen kan du gifta dig med Robert".
"Vem är Robert" (vi känner ingen Robert så jag är väldigt nyfiken vem som ska bli nya herr ketchup enligt lilleman)
"Han som läser om nalle phu på tv"
Och plöstligt så var jag och lilleman väldigt goda vänner igen.
Kommentarer
Postat av: TantGlad
hahaha så gulligt.
Ha en fortsatt fin vecka och kram från mig!
Postat av: Anne
Underbart!
Att något så "litet" kan ge så mycket glädje. Barnen är underbara i sitt tänkande :)
Svar:
fruketchup.blogg.se
Trackback
